Melina

Jag satt och funderade med min kopp te i handen över hur ens liv egentligen fungerar. Hur man sitter och är upptaget beroende av att veta vad andra gör under sina dagar. Man sitter och klickar runt på internet och tar reda på vem den älskar, vem den saknar, varför den är ledsen eller varför den är lycklig. Varför?
Varför skriver man blogg som man sedan tillåter resten av världen läsa?
Varför lägger man ut bilder på den man älskar för att berätta det, via en text, via en bild, på internet?
Är det inte kanske fattigt och meningslöst att lägga ut sig själv så?

Jo, jag tycker faktiskt det. Jag tycker inte om hur människan "these days" lever. Jag må låta gammalmodig eller överdriven men jag har faktiskt bestämt mig. Bestämt mig för att vill mina vänner ha en kontakt med mig, eller vice versa är det telefon eller irl man ska ses, inte via internet.
Jag vill inte att mina vänner ska få reda på mina tankar via att läsa något på internet. Eller att mina vänner ska få veta en nyhet genom att klicka sig in på min blogg.
Jag vet vart jag har mina vänner och jag behöver inte internet för att hålla kontakten med dom.

Det började med att jag kom underfull med att jag hade way to many bloggar jag läser - varje dag, flera gånger om dagen. Personers bloggar jag knappt ens brydde mig om. Så jag rensade min blogglista. Visst, nu är det bara mina nära vänner där, plus någon man tycker är intressant att läsa om. Men what the hell! Varför? Jag vill inte ha en "internetkontakt" med mina vänner.

Så mina läsare, jag ska sluta blogga, jag ska sluta med Bilddagboken och MSN.
Eller ok, bloggen tänker jag ge upp, den kommer finnas kvar, men jag kommer inte uppdatera den. Inte alls lika ofta som nu i alla fall. Någon gång, sällan, då och då. Bilddagboken tänker jag lägga ner helt. Sitter och funderar på om mitt konto ska finnas kvar, för att bara finnas, vi får se.
MSN kommer jag inte ge upp helt. Jag kommer fortsätta finnas kvar där. Men inte alls så mycket och så överdrivet som nu. Det ska ske en ändring!

Jag tycker, egentligen, att hela communities-poängen är ganska patetisk. Man sitter som en hök och klickar sig in här och var bara för att få reda på... vad?
Mina vänner, vill ni att jag, som eran vän, ska få reda på något om er, ring mig! Eller träffa mig. För nu orkar jag inte med detta mer. Det är onödigt och tidskrävande på ett absurt sätt.

Jag tänker hädanefter ägna mig åt saker som verkligen betyder något för mig. Bygga ett liv, med den jag älskar och hålla min kontakt med mina vänner. Bygga en framtid.

Så tack för denna tid alla läsare, alla bloggare, alla bilddagbokare! :)
Men nu är det nog.

Tack.

sjuk idag. eller, egentligen började det hela igår. men det är värre idag.
feber, hosta (såklart), snorig (såklart), halsont (såklart). Så det är väl som de brukar. I guess.
Förutom febern. Känns lite oroväckande....

esch. no worries.
väntar på att fredrik ska komma hem från jobbet med thaimat. ska bli gott.

Fan vad duktig jag är!
Fredrik stack iväg till jobbet vid åttatiden imorse. Jag sov vidare, såklart. Gick upp runt halv elva tiden och satte igång med massa. Har nu hunnit tvätta fyra maskiner + torktumlat, diskat en stooor disk och plockat in det i skåpen, bäddat, vikt, hängt upp kläder, städat toan och plockat fram middagsmat. Fett vad duktig jag är känner mig idag ;P haha.

Ska springa ner till tvättstugan igen! Sen ska jag chilla framför Gossip Girl (har blivit smittad av Anna PQ, det är tydligen sååå bra. ;P)
puss.

Fuckin shit jag är så glad. Så glad att mamma börjar bli sur för att är glad för att åka ifrån henne ;) hahaha. Stackars lilla mamsen. <3

Nyduschad, nysminkad, håret är fixat, rummet är städat, allt är packat (var nära på att glömma plattången! waah), snart är frullen kirrad och sen åker jag! :D
Kommer sakna väldigt många av er! Massa pussar till er.
(ring gärna min mobil! puss söt).

Gårdagen blev bättre än förväntat! Först mediebanktetten som arragerades av treorna. Riktigt god grekisk bufé, efterätt och underbart sällskap. Tack för det!
Sedan tog jag, Liz, Anna PQ, Jennifer, Kajsa och Dalle 13 mot Huskvarna. Hoppade av vid elmia (dock inte Dalle, hon skulle hem och chilla). Från hållplatsen gick vi först till statiol på österängen och köpte lite virke (haha). Och sedan vidare till Kajsas pojkväns lägenhet!
Där var det redan lite folk. Typ, Claes, Sander, Savic (heter han va?) och några till. ^^, Det var himla trevligt. Dock, det finns idioter överallt, det är något man får räkna med i guess. Så att bli kallad hora helt utan anledning (var väl inget jag räknade med) men det är något man får ta. Orkade inte brusa upp allt för mycket. Det var inte jag som var puckot, det var du! :) But who gives a fuck? Aiight? ;)

Där var det i vilket fall himla trevligt! Killarna drog vidare till slut mot krogen och allt var det var och vi stannade kvar och dansade och hade det trevligt. Det slutade med att jag och Anna PQ gick och samlade in alla burkar och flaskor och diskade. Vi gjorde fint helt enkelt! :)

Så tack flickor, ni är guld värda allihop! Kommer sakna er så in i bomben under praktiken. Och att ni gör hela flytta-till-Uppsala-grejen till ett jobbigare steg är väl inget jag ska ljuga om! För tusan vad jag kommer sakna er!

Var i alla fall hemma vid två, tre tiden och satt en stund vid datorn, sedan somna jag som en stock i lillebrors säng. (Min säng är fylld med packning).
Gött! Nu är jag matt och go i magen. Har fan varit uppe sen tio. Lite småstolt över mig själv :P Blir nog en tidig säng för mig ikväll. Känner mig lite småkrasslig. *hostar*

puss o kram vänner.

Igår efter skolan övningskörde jag hem från stan, med brorsans gamla bil. Det gick bättre än förväntat. Vad jävla kul, för hans växellåda och koppling suger verkligen och är assvår att köra första gången. Haha. Men, vi kom hem hela! Jag åkte då direkt upp till Jonna. Vi satt och tjöta i några timmar tills vi bestämde oss för att ta en promenix ner till pizzerian. Det var jättegott. Skitlänge sen jag åt en goood pizza. Eller, pizza överhuvudtaget! Men, dock. Min mage avskyr fet mat, så bara fem minuter efter att jag ätit halva pizzan då jag var mätt så fick jag en magkrampsattack. Kul. Det höll i.. och höll i. Jag gick hem.. eller.. kröp hem? Med gråten i halsen och så fort jag kom innanför dörren slängde jag allt som hade med ytterkläder, väskor och skit åt helvete, kröp upp för trappan, tog av mig allt och la mig. Och somna.
Vaknade klockan tre i natt, fortfarande ont, och skrev ett förlåt sms till Fredrik. Förlåt! Var inte meningen att somna. Sen gick jag i alla fall och la mig och vaknade när klockan ringde igen vid sex. Och sen, en timme senare när det var dax att gå hemifrån bestämde jag mig att stanna hemma. För med denna magonten jag har idag går det bara inte. Så. Ne.

Förhoppningsvis släpper det tills mediebanketten ikväll! Vill jättegärna gå på den.
typ.

Nu ska jag sova någon timme. Sen ska jag börja plugga. Homeschooled today. ueck!

Det är tal om att "barnens bästa ska sättas i första hand" när man pratar om att homosexuella ska få adoptera. Självklart, säger jag. Självklart ska barnens bästa komma först! Det vill väl vi alla? Men vem har någonsin påstått att det är bättre för ett barn att leva i svält och fattigdom än att leva tillsammans med två mammor, eller två pappor? Vem kan ha rätten att påstå en sådan sak?

Det är oroväckande när man läser och hör folks åsikter emot homosexuellas rätt att adoptera. De påstår sig veta att ett barn behöver en manlig och en kvinnlig förebild i hemmet, de påstår att ett barn blir utan tvekan mobbat och undanskuffat på grund av deras föräldrars sexuella ställning, de påstår sig veta att två mammor absolut inte skulle funka i ett hem med ett barn. Men vem har rätten att påstå en sådan sak? Att ett barn behöver både en manlig och en kvinnlig förebild går nästan alltid att lösa på ett eller två sätt. Har de en mormor/morfar eller farmor/farfar så löser det sig, eller kanske en manlig/kvinnlig lärare i skolan? Svårare än så är det faktiskt inte. Jag tror människan bara hittar på anledningar utan att riktigt tänka efter innan de öppna munnen och börjar prata. Jag anser att det är de adopterade, som själva upplevt ett liv med en, eller två homosexuella föräldrar som kan svara ärligt och uppriktigt om påståenden är riktiga.

 

Vi får heller inte glömma att självklart finns det de barn som upplevt en dålig uppväxt tillsammans med sina homosexuella föräldrar, men samtidigt, finns det inte barn som upplevt en uppväxt med mobbing och andra obehagskänslor tillsammans med sina heterosexuella föräldrar? Något ingen kan förneka är att mobbingen existerar på gator, skolor, arbetsplats och i hemmet, oavsett om föräldrarna har en homosexuell läggning. Dessutom kan ingen heller förneka att det finns de barn som är elaka mot andra barn, utan några direkta anledningar. Barn mobbar barn för deras glasögon, för deras kläder, för deras hårfrisyr, för deras tänder och för deras handstil. Men vems fel är detta, från början? Inte kan det vara mobbaren. Och det kan jag säga med säkerhet; att ingen föds elak, utan det är något man uppfostras till. Småbarn har inte fördomar så länge inte föräldrarna har gett dem det. Istället för att vilja ändra på hur de homosexuella ska få leva (adoption osv.) borde man ändra på hur samhället ser på en medmänniska - homosexuell eller inte. Det är inte de homosexuellas fel att deras adopterade barn blir dåligt behandlade av deras skolkamrater, utan samhället och dess syn. Jag kan med fullaste allvar påstå att om det ska vara så att homosexuella inte ska få adoptera, pga. barnens skoltid "kommer bli ett helvete" borde inte heller överviktiga eller fula personer få skaffa barn, då deras barn löper större risk att ta efter sina föräldrars utseende, för barn mobbar barn som är överviktiga eller barn som har ett annorlunda utseende. Så är det och så kommer det fortsätta att vara tills föräldrar och skolledning tar tag i detta problem.

 

Enligt RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) har en så länge 40 000 personer i Sverige växt upp med åtminstone en homosexuell förälder. Undersökningar visar också att lesbiska kvinnor har samma längtan efter barn som heterosexuella kvinnor. Så hur kan man vilja ta ifrån dem deras rätt att skaffa barn bara för att man inte tror att barnet kommer trivas?

 

Det är också tal om att man inte borde låta homosexuella adoptera fören vi har fått bort denna diskriminering mot homosexuella, då barn inte ska ses som ett experiment. Ja, det låter väl på ett sätt förnuftigt. Men tänk ett steg till. Hur ska vi bli av med denna diskriminering om vi inte tillåter de homosexuella mer och mer? Hur ska man kunna bilda en ärlig uppfattning om homoadoption om man inte vet hur det ser ut och hur det funkar?

Kort och gott tycker jag det är dags att införa nolltolerans mot mobbing och att det är dags att sluta låta mobbarna styra samhället!
Länge leve de homosexuella!

Tack för mig.
/Melina Busch

Fan vad bra tv det är idag hörrni! Det är ett skitintressant program om feta jävlar som.. ja, amerikaner helt enkelt. Sånt är intressant tycker jag. På 5an 19.05 är det Dr.Phil, (han är grym. Jävla cool asså. Speciellt hans mustach), se på 3an klockan 20.00-21.00. Direkt efter det är det House på 4an, 21.00-22.00. Gött!
Nu ska jag packa iordning allt inför morgondagen. Typ. datorväskan och skit. Ta fram kläder och plocka iordning lite på mitt rum. Hatar stök. uuuh.

Har småshoppat idag. Gina Tricot säljer ut hyffsat snygga byxor... FÖR 29 FUCKIN SPÄNN! Jag köpte ett par gråa. Dom var söta. Inte hundra min stil.. men vem bryr sig om 30 spänn? huh? liks.

puss.

Först vakna och sticka till doktorn. Fan, jag hatar verkligen den hemska känslan att stå där med bar överkropp framför en gammal tant/gubbe och bara.. stå? Dom känner. Trycker. Idag röntgades mina lungor. Jag gillade det inte. Det var.. inte kul. Smärtfritt, såklart, men.. obehagligt. Man kan tro att ju oftare man står inför läkare halvnaken, så blir det lättare. My ass, det känns.. uh.. förolämpande varje gång på ett konstigt sätt. Har detta med min 'trivsel' med mig själv att göra? Hm. Vet inte.
-
Skolan var i alla fall skön. Då den kändes konstigt kort. Satt och plugga och småpilla på nätet, och slängde en blick på klockan och upptäckte; Jävlar! Slutar ju om tio minuter! Gött.
Väl hemma stack jag ganska snabbt upp till simhallen och träffade Anna, en gammal klasskompis. Vi simmade i en timme och pratade om allt mellan himmel och jord. Sånt gillar jag. Spontana stunder då man ses, och bara babblar på. Jäkligt mysigt!

Sedan stod jag i duschen jävligt länge och.. stekte. Gött äre.
-
Nu är jag totalslö och ska hoppa i säng.
Imorgon är det en skl. syodag. Då ska alla tvåor (som jag fattat det som) till ED och gå på massa "föreläsningar" angående olika utbildningar och så vidare. Kan väl vara intressant, för en som inte vet vad den vill göra. Men jag känner mig ganska säker. Men, det skadar väl inte att öppna mitt intressesinne för något nytt? Och, vad har jag för val? Dagen är ju obligatorisk.

Sönderlyssnar verkligen låten jag la in i förra inlägget. Äckligt bra.
Hej.

Fett nice. Har varit ute och gått nu i nästan fyrtio minuter. Riktigt gott. Och jäkligt tufft må jag säga. Isgata heeeela vägen. Så försöka gå någorlunda fort på det är ju nästan som döden. Jag höll på o ramla massa gånger. Haha. Så man har verkligen gått på helspänst hela vägen. Men det var skönt med lite frisk luft och använda sin energi lite!

Imorgon ska jag till läkarn som sagt. Klockan nio ska jag vara där. Så vi får se hur mycket av min lektion jag missar. Hoppas inte allt för mycket då jag missade förra veckans fotobild också.

Nu ska jag ta något gott och äta. Kanske göra en hallon smoothie? Mh. Gott!
Det får bli kvällens kvällsmat. Intresseklubben antecknar. Aiight? :D hahaha. (Hatar när folk skriver om vad dom ska käka. sug min kuk. Om det inte är något nytt, eller häftigt liksom.)

Tja

Fyfan för det här. Varför detta avstånd? Vi har träffats varje helg sen juldagarna. Och nu, en helg utan dig, PLUS en helg till nästa vecka framför mig. Jag vet ju vad som väntar, that's for sure. Alltså, jag orkar inte gråta utan dig längre. Jag saknar dig så det verkligen svider i mitt hjärta och min kropp. Det bränner för jävligt bakom min ögon och tårarna vill inget annat än att rinna. Älskling, kom hit. Eller bara var med mig. Hur, spelar ingen roll. Bara du är där, nära. Fy helvete, varför gör det så här ont? Varför! Jag orkar det verkligen inte. Jag vill bara lägga mig ner på marken och bara vara.

Jag vill inte vara hemma själv på en lördag. Men de jag i så fall skulle kunna vara med är upptagna denna kväll, eller så bor dom inte här. Som vanligt. Därför hatar jag att bo här. Man har så långt ifrån alla. Alla är där. Och jag är här.

Fredrik. Att bara tänka på ditt namn gör så jävla ont just nu. För när jag hör, eller tänker på ditt namn ser jag dig där och vet hur långt det är ifrån oss och vet hur lång tid det är kvar att härda ut. Men jag vill ju inte vänta. Jag vill ju inte vara ifrån dig. Så varför ska man behöva? Helvete.

Jag hatar det här.

Det jag ville berätta var att jag är nöjd med mig själv idag. Lyssna:
Har varit duktig och gjort det jag ska i skolan (FÖRSTA GÅNGEN PÅ LÄNGE. JIHU). Sen har jag varit duktig och sminkat mig och gjort mig iordning ovanligt länge och noga, just för att jag har kommit på vad jag ska bli nu.
Eller. Snarare min mamma. Hon är så smart. Hon sa att jag borde bli något som har med utseende/skapande att göra. Typ, sminka andra, styla andra. För fyfan vad kul det är.

Fan. Jag ska på fest om typ.. Två timmar. waaah. Jag ska ha kul. Finns på telefon!


pus ok kramm. varför? därför.

Ny header, som ni kanske ser? Om inte - klicka f5 ett gäng gånger så kommer den nog upp. Säg gärna vad ni tycker! Har suttit och pillat på den hela lektionen nu och inte pluggat. Så... nu ska jag plugga.

TJA

promise me you'll try