Melina

Min första barnbenskärlek var Simon. Vi gick hos dagmamma. Sen var det Christoffer. Vi gifte oss hos dagmamma. Sen var det Fredrik, vi lekte som två pojkar och åkte cross. Sen var det massa andra däremellan. Sen träffade jag killen jag förmodligen i den åldern trodde var min första kärlek. men jag kan ju säga nu att jag hade ingen aning om vad äkta kärlek var. Jag var fjorton och dum. 
Han heter Andreas. Vi var tillsammans i arton månader och jag var upp över öronen kär. Eller bara ung och blind.

Nu i vuxen ålder vet jag med all säkerhet att min första riktiga kärlek är Fredrik Larsson. Jag träffade Fredrik första gången när jag var femton, föll för hans fina leende och hans glittrande pojkögon på en gång. Vi blev bästa vänner, kallade varandra bror och syster, samtidigt som jag inte ville annat än bara ligga i hans armar tills kroppen värkte.
När jag hade fyllt sexton sa jag som det var och vi började se varandra på riktigt. Vi blev tillsammans och satte vårat datum den 27/7 2006. Sen dess har det bara blivit bättre och bättre. Vi har ramlat några gånger på olika hinder. Framförallt jag. Men inget har fått oss att kunna vara ifrån varandra en längre tid. Så är inte det här äkta kärlek så vet jag inte vad som är. Och det menar jag helhjärtat.