Melina

Okej vänner. Hör och häpna.

Jag kommer hem. Och ganska snart också. För gott dessutom. Ja.

Anledningen är många. Det handlar väldigt mycket om saknaden, som ni kunde läsa om i förra inlägget. Det finns så mycket små saker, saker jag trodde var obetydliga förr, som jag nu vill åt mer än något annat.
Jag går runt var dag med smärta inom mig för att jag inte kommer åt allt det jag saknar. Och alla de jag saknar. Jag saknar så mycket så jag har ont i hjärtat varje dag.

Och jag tänkte i början att det skulle gå över. Att smärtan och saknaden skulle lägga sig på en hanterbar nivå. Men nu efter snart två månader hemifrån har det inte lagt sig för fem ören. Det har snarare blivit värre, jävligt mycket värre. Därför är det en av anledningarna. Kanske kan ses som svagt. Men jag känner bara att jag är på en sån plats i livet där jag vill ha mer klarhet om min framtid.
Jag vill veta om jag ska börja plugga, eller om jag ska skaffa mig ett heltidsjobb. Jag vill veta om jag kommer klara av livets bravader tillsammans med min pojkvän. Jag vill finnas med när våran lägenhet utvecklas och blir till något vi kommer dela en lång tid framöver. Jag vill vara med när vi köper grejer tillsammans och utvecklas som enskildig person och som flickvän-pojkvän.

Sen handlar det också väldigt mycket om mina arbetsuppgifter. När jag fick min position i Egypten, Hurghada som "allround guide/normal rep" blev jag glad för positionen men inte för destinationen. Har aldrig haft en bra bild av Egypten. Trott det är mycket sand som flyger överallt och man blir allmänt smutsig här. (Haha). Men visst, där hade jag ju fel. Det är ett fint land med mycket trevliga människor som hjälper en om man har problem med något.
Men jag frågade då också hur mycket Guide Online jag kommer ha på min destination, just för att jag ville poängtera att kontorsarbete är något jag absolut inte trivs med. Och då svarade dom att det inte alls är mycket och att sånt alltid går att lösa på plats.
Nöjd var väl jag med det svaret.
Nu efter en månad i Egypten sitter jag mellan 4-5 dagar varje vecka på kontoret med Guide Online. Och visst, arbetsuppgiften i sig är det inget fel på. Men jag kom inte hit för att sitta inne på ett kontor. Jag åkte inte så många mil från hela mitt liv där hemma för att sitta vid en dator dagarna i ända. Jag kom hit för att träffa folk, och ge service face-to-face. Och det har jag dessvärre inte fått gjort så mycket som jag hade önskat och trott.

Sen handlar det också om en viss del av planeringarna. Som inte riktigt har gått ihop. Hittills har jag en enorm skuld med pengar till mina föräldrar, just för att pengarna räcker inte till här. Så istället för att tjäna pengar så försvinner pengar. Jag behöver så mycket än vad jag får i lön för att mitt liv ska gå runt.
Dessutom har jag varit felplacerad vad det gäller mitt boende. Jag ska inte bo där jag bor, just eftersom jag inte har tillgång till kök så jag MÅSTE köpa mat ute på restauranger varje dag (vilket naturligtvis resulterar i ganska dyra veckobudgetar). De andra som bor i samma byggnad som jag, utan kök, jobbar på ett hotell där dom har All Inclusive. Så de äter gratis, både frukost, lunch, middag och kvällsmat. Vilket är väldigt orättvist. Så det har också fått mig att ifrågasätta mina managers prioritering och organisering.

Så mycket handlar om att jag inte blivit bemött på riktigt rätt sätt och att jag är besviken på framförhållningen här. Men för den delen är de alla helt underbara människor, så jag kommer sakna även dem. Men jag kan inte gå runt och känna mig maläten i kläderna för att pengarna inte räcker till.
Självklart har jag sagt till om min felplacering och orättvisan, och situationen kommer bli löst genom att jag kommer få flytta, till kök. Men för den delen känns det inte helt rätt att jag ska behöva säga till om en sån sak, det borde ha varit med i planeringen från början.
Men shit happens when you party naked som vi säger här.

Så mina vänner.
Jag kommer hem. Dock vet jag inte helt till fullo när. Men jag ska prata med min manager om det hela imorgon när hon kommer in till kontoret. Hoppas på att kunna lösa det som så att jag kan åka med Fredrik hem till Sverige. Han kommer ju till mig nu på måndag, och stanna i två veckor. Så kanske går det lösa så jag kan åka med honom hem den 14e. Hoppas. Men chansen är säkert pytteliten med min tur! ;)

Men ja, nu vet ni!
Nu ska jag chilla vidare och dra mig in till stan och stoppa mat i magen.
Vi hörs!
Saknar er, som sagt. Haha.
Pussss