Melina

Jag hade lovat mig själv att aldrig ge mitt allt till någon, för då skulle jag inte ha någonting kvar om han försvann. Men tiden och hans kärlek har varsamt lyft upp mig i hans famn. Inte ens en tå har jag låtit snudda i marken.

Lite nyfiken blir man ju vem den var som skrev de där låtarna i förra kommentarsinlägget. Bra låtar, så tack för tipsen :) men vem är det som prickar min musiksmak så på pricken rätt?
-
Idag åker jag hem från Jönköping till Uppsala. Pratade med Fredrik igår om hur jag än gör kommer jag inte vara fullt nöjd. Jag vill bo i Jönköping och ha min familj nära, likaså Sara och de vänner jag har här nere. Men jag vill absolut inte flytta ifrån Uppsala och alla jag har där. Jag vill med andra ord att hela min familj och vänner ska flytta till Uppsala. Can that be done? ;)

Om en timme eller två ska vi fira Robin som fyller 22 på tisdag. Sen ikväll/eftermiddag tar vi nystädade och nytvättade bilen till Uppsala. Ska bli skönt att komma hem.
-
Lifehouse var riktigt jävla bra. På pricken min stil av musik. Gärna mer sånt! :)

Varför är människan aldrig nöjd? Eller "människan" kanske är dumt att säga. Jag kan ju inte tala för hela mänskligheten. Det finns ju faktiskt de personer som blir nöjda, totalt.
Jag å andra sidan blir tamigfan aldrig nöjd. När jag var i Egypten ville jag hem till Sverige. Nu när jag är hemma i Sverige skulle jag kunna ge alla pengar jag äger och har för att få vara i Egypten och leva som jag gjorde i en vecka eller två. Längtar tillbaka till allt så det gör ont. Har suttit och kollat på bilder från Egypten, från mitt gamla team och bara undrar hur jävla bra dom har det.
Jag vill också.

Men jag vet att jag hellre i långa loppet är här hemma i Sverige. För jag trivdes ju inte där. I know that for sure. Men jag avskyr känslan av att ha lärt känna så många fina människor som jag förmodligen aldrig kommer träffa igen.

För er som inte gjort något liknande, kanske det är svårt att förstå hur fantastiskt nära man kan komma en person på så sjukt kort tid. Men när man lever under de omständigheterna och inte känner en kotte av hela befolkningen i hela landet så skaffar man sig vänner ganska snart, och man märker också vilka som passar en och vilka som ska sollas ut illa kvickt.

Ta bara min Blue Academy utbildning på Gran Canaria. 12-13 dagar totalt, och jag har människor jag vill kalla vänner för livet. Hur är det ens möjligt? Saknaden borde fan gå och slänga sig i väggen, för jag tycker inte om den känslan.

Har jobbatpå mitt nya jobb nu sen i tisdags. En hel vecka har alltså gått imorgon. Känns helt sjukt vad tiden springer iväg. Jag trivs jättebra och har världens härligaste gäng som kollegor. När jag kommer hem är jag tröttare än någonsin och det känns så jävla värt.
Idag var jag uppe vid halv fyra. Imorgon likaså. Sen är jag ledig i två hela dagar. Känns feting nice. Ska röja i trädgården som den husmor jag är och sen hitta på massa annat bus. Dricka rödvin har jag tänkt mig också... haha.
-
I helgen vad det jobb.. ja, det har ta mig fan vari jobb non stop. Förutom fredags. Chillidrill. Känns mer eller mindre som jag är på Arlanda dygnet runt, hemma och vänder i fem minuter sen back again. Så därför ska det bli skönt med ledighet.

Aja, whattafakka. ses.

Kollade precis klart på An Unfinished Life. Jennifer Lopez, Samuel Morgan i rollerna. Riktigt mysig film. Bra.
-
Kan inte förstå att det här är sista dagen innan verkligheten börjar! Imorgon klockan 09.00 ska jag vara på min första jobbdag. Känner mig totalt abivalent gällande hela grejen. Självklart är jag glad för tjänsten jag fått. Men samtidigt är jag så läskigt nervös och uöääh i kroppen inför hela grejen. Vet inte hur jag ska formulera mig ens. Hur fan ska allt gå? Är väl rädd att jag ska fucka upp allt. Vet inte ens vad jag ska ha på mig..?

Anyhow, vi får se. Jag tar det som det kommer. Ja.
-
Ska försöka få en date med en vän idag.
Känner mig lite lätt rastlös... 1 och ½ vecka sen jag rökte sist.
-
Mario kommer förbi när som helst på en kaffe och lite snack. Han har varit i Kroatien i en månad så Freddie och han behöver väl leka av sig lite antar jag. Kan ju bli trevligt.

Har tvättat ALL tvätt vi äger och har idag. Så jävla skönt att allt sånt är gjort nu inför kommande arbetsdagar. Man vet aldrig hur mycket jag kommer hinna med jämfört med förr.
-
Det är jag mest rädd för gällande mitt nya jobb är att jag kommer tappa hela orken och lusten och framför allt TIDEN till att hinna umgås med mina vänner. Om det blir att jag jobbar så fort jag vaknar och när jag kommer hem hinner jag inte annat än att äta och sova innan nästa arbetsdag börjar. Jag vill inte vara den som försvinner in i arbetet. Men samtidigt måste jag vara realistisk och tänka på hur jag gör med allt så jag orkar, för jobbet måste komma i första hand ett tag nu, i början i alla fall tills jag fått allt under kontroll och har ett bra hum om hur allt går till. Det ska bli spännande och asläskigt.

Puss.

Sitter nu och väntar på mina tre flickor. Malin, Freddie och Sanna. Jag blev så rastlös efter en stunds väntan att jag har nu storstädat hela lägnheten, skurit alla grönsaker, bäddat halvt rent i sängen, vattnat alla blommor, dukat bordet, tänt ljus, plockat fram alla råvaror, gjort alla såser och gjort mig själv iordning.

Dom kommer väl när som helst nu. Jag är rastlös............ röksugen kanske? Jag vet inte. I vilket fall spritter det i hela kroppen och jag kan inte sitta still. Hungrig också.........

Ja ja, jävla tjat överallt i denna bloggvärld om hur folk ska bli duktiga hit och fucking dit vad det gäller träning och mat. Och tro fan att jag är en av dom?! hah. Herregud på mig säger ja ba!

Jag har slutat röka, helt. Har inte rökt något allt på en hel vecka och det har gått asbra. Kommer INTE falla tillbaka. Jag har heller inte druckit alkohol på en vecka, och det ska jag också hålla mig borta ifrån så gott det går. Om jag känner för ett glas vin hit och dit gör jag väl det, men jag tänker inte supa på ett tag i alla fall!

Sen har jag varit ute och sprungit två dagar i rad + kört styrka hemma sammanlagt i en timme. Det ska jag också fortsätta med. Jag ska ha en vilodag på söndagar. (sjävklart inte köra slut på mig själv 6 dagar i veckan utan lägga upp det hela på en bra nivå med balans liksom.)

Kul och intressant läsning va? ööööh.

Ikväll ska jag grilla med Sanna, Fredrika, Malin och Lisali. Trevligt värre. Hoppas bara att regnet kan sluta falla så det faktiskt blir skönt attt sitta ute....?

Jaja! Nu ska jag äta en awsome frulle med knäckebröd, paprika, sallad och gruka. TJARÅ!

tjatja.
längesen. i know.
-
hemma i sverige. jag älskar det.
just nu suger dock livet en gnutta. ligger i soffan och kolla film efter film efter film. alla jobbar förutom jag. jag börjar på tisdag. så fram tills dess gör jag inte ett skit.
har massa filmer att tipsa om:
Chloe
The Last Song
I Love You Phillip Morris
Remember me (Inte ASBRA men sevärd)
The Book of Eli
Valentines Day (inte eller asbra, men helt okej tjejfilm. ganska förutsägbar dock)
The Back-Up Plan
Veronica Decies to Die
Date Nigh
Dear John
She's Out of My League
Case 39
Shutter Island
The Unthinkable
The Exorcism of Emily Rose
My Sisters Keeper

Jag är så jävla blandad vad det gäller filmer. Jag kollar verkligen på ALLT. Allt från djupt poetiska till hemska thrillers, djupa kärleksfilmer till hjärtskärande sorgligt, psykotiska skräckfilmer till typiska chicflics, animerade barnfilmer till gammal tecknad, fantasifyllda fantasies till dokumentär basarade, svensk skitkomedi till amerikansk överdryg komedi.

jag gillar fan allt.
Men här har ni i alla fall de filmer jag sett den senaste tiden. Jag gillar dom allihop, men inte riktigt lika mycket som den ena med den andra.
Shit, jag behöver nog ta en macka. Jag sluddrar.

Hemma i Sverige nu sen i lördagsnatt. Helt underbar känsla. Älskar hur allt ser ut här. Det är så obeskrivligt vackert!
-
Om någon timme eller två ska vi åka ner till mina föräldrar i Jönköping, och sen imorgon åker vi alla vidare till Kalmar för att påbörja midsommarfirande i deras sommarstuga. Ska bli riktigt härligt!

Nästa vecka på tisdag ska jag på intervju.... wooopwoop!
-
Melissa Horn  - Falla Fritt. Ge mig den kvinnans texter?! Så vackra.

Vad vill du säga när alltid är sagt?
Vad vill du känna när någon tagit din makt?
Du vill att jag ska sjunga
men bara om sånt som hör till sitt.
Men ska jag sjunga
ja, då ska det finnas tid att sjunga fritt.

Vem vill du spela när du lagt alla kort?
Hur vill du leva när tiden går för fort?
Du vill att jag ska känna
för något som aldrig känts som mitt.
Men ska jag känna
ja, då ska det finnas tid att känna fritt.

Hur ska du veta om ingen lärt dig hur?
Hur ska du våga chansa
du som aldrig haft någon tur?
Du vill att jag ska älska
med nån som bara älskar sitt.
Men ska jag älska
ja, då ska det finnas tid att älska fritt.

Vad ska jag behöva skriva för att du ska bli berörd?
Hur högt ska jag skrika
varje gång jag vill bli hörd?
Du vill att jag ska fall
mot något som du har gjort till ditt.
Men ska jag falla
ja, då ska det finnas tid att falla fritt.

mhej/melina

Jag vill härifrån, hem till Sverige av så många olika anledningar.
Men jag vill också stanna kvar här i Egypten, för att fullfölja det jag en gång påbörjade.
Jag vill också stanna kvar för att det är ett fantastiskt väder dagarna i ända. Det är roligt på kvällarna tillsammans med mina vänner och jag trivs vid poolen flera gånger i veckan.
Men jag vill också hem till Sverige för jag saknar så jävla mycket. Jag vill vara med, där alla andra är. Även om jag inte missar "värsta grejerna" som de där hemma brukar säga. Men jag kanske inte missar det som ni kallar "värsta grejen" men jag missar ändå varje dag. Varje jävla dag av era liv av allt. Missar jag.

Nu ska jag jobbar vidare. Vet inte ens vad jag ville få ut av det här inlägget. Behövde väl bara skriva lite antar jag....
Puss.

Jag åker hem omkring den 20e. 20e maj. Förstå hur snart det är?! Så jävla underbart. Längtar. då åker jag direkt hem till Uppsala och packar upp. Och packar om något. För sen någon dag senare åker vi till Kalmar för att fira midsommar! Längtar så jag kan spy!

Här kommer lite bilder från Egypten. har inte tagit alls mycket. Eftersom jag inte fått med mig någon kamera. Men jag ska ta så mycket bilder som möjligt av alla vänner som tagit kort! Lovar. Men här är lite i alla fall:

är konstigt nog inte så brun längre. (eller vadå konstigt, kontorsarbete gör inte en brun så vitt jag vet)


blå himmel. som alltid. här är en pyramid. no shit....

öknen. varmt och vackert. går inte fånga på bild. det är sinnessjukt vackert med alla berg!

nåja, det finns mer på facebook. nu ska jag jobba vidare. slutar om 20min! Puss

Okej vänner. Hör och häpna.

Jag kommer hem. Och ganska snart också. För gott dessutom. Ja.

Anledningen är många. Det handlar väldigt mycket om saknaden, som ni kunde läsa om i förra inlägget. Det finns så mycket små saker, saker jag trodde var obetydliga förr, som jag nu vill åt mer än något annat.
Jag går runt var dag med smärta inom mig för att jag inte kommer åt allt det jag saknar. Och alla de jag saknar. Jag saknar så mycket så jag har ont i hjärtat varje dag.

Och jag tänkte i början att det skulle gå över. Att smärtan och saknaden skulle lägga sig på en hanterbar nivå. Men nu efter snart två månader hemifrån har det inte lagt sig för fem ören. Det har snarare blivit värre, jävligt mycket värre. Därför är det en av anledningarna. Kanske kan ses som svagt. Men jag känner bara att jag är på en sån plats i livet där jag vill ha mer klarhet om min framtid.
Jag vill veta om jag ska börja plugga, eller om jag ska skaffa mig ett heltidsjobb. Jag vill veta om jag kommer klara av livets bravader tillsammans med min pojkvän. Jag vill finnas med när våran lägenhet utvecklas och blir till något vi kommer dela en lång tid framöver. Jag vill vara med när vi köper grejer tillsammans och utvecklas som enskildig person och som flickvän-pojkvän.

Sen handlar det också väldigt mycket om mina arbetsuppgifter. När jag fick min position i Egypten, Hurghada som "allround guide/normal rep" blev jag glad för positionen men inte för destinationen. Har aldrig haft en bra bild av Egypten. Trott det är mycket sand som flyger överallt och man blir allmänt smutsig här. (Haha). Men visst, där hade jag ju fel. Det är ett fint land med mycket trevliga människor som hjälper en om man har problem med något.
Men jag frågade då också hur mycket Guide Online jag kommer ha på min destination, just för att jag ville poängtera att kontorsarbete är något jag absolut inte trivs med. Och då svarade dom att det inte alls är mycket och att sånt alltid går att lösa på plats.
Nöjd var väl jag med det svaret.
Nu efter en månad i Egypten sitter jag mellan 4-5 dagar varje vecka på kontoret med Guide Online. Och visst, arbetsuppgiften i sig är det inget fel på. Men jag kom inte hit för att sitta inne på ett kontor. Jag åkte inte så många mil från hela mitt liv där hemma för att sitta vid en dator dagarna i ända. Jag kom hit för att träffa folk, och ge service face-to-face. Och det har jag dessvärre inte fått gjort så mycket som jag hade önskat och trott.

Sen handlar det också om en viss del av planeringarna. Som inte riktigt har gått ihop. Hittills har jag en enorm skuld med pengar till mina föräldrar, just för att pengarna räcker inte till här. Så istället för att tjäna pengar så försvinner pengar. Jag behöver så mycket än vad jag får i lön för att mitt liv ska gå runt.
Dessutom har jag varit felplacerad vad det gäller mitt boende. Jag ska inte bo där jag bor, just eftersom jag inte har tillgång till kök så jag MÅSTE köpa mat ute på restauranger varje dag (vilket naturligtvis resulterar i ganska dyra veckobudgetar). De andra som bor i samma byggnad som jag, utan kök, jobbar på ett hotell där dom har All Inclusive. Så de äter gratis, både frukost, lunch, middag och kvällsmat. Vilket är väldigt orättvist. Så det har också fått mig att ifrågasätta mina managers prioritering och organisering.

Så mycket handlar om att jag inte blivit bemött på riktigt rätt sätt och att jag är besviken på framförhållningen här. Men för den delen är de alla helt underbara människor, så jag kommer sakna även dem. Men jag kan inte gå runt och känna mig maläten i kläderna för att pengarna inte räcker till.
Självklart har jag sagt till om min felplacering och orättvisan, och situationen kommer bli löst genom att jag kommer få flytta, till kök. Men för den delen känns det inte helt rätt att jag ska behöva säga till om en sån sak, det borde ha varit med i planeringen från början.
Men shit happens when you party naked som vi säger här.

Så mina vänner.
Jag kommer hem. Dock vet jag inte helt till fullo när. Men jag ska prata med min manager om det hela imorgon när hon kommer in till kontoret. Hoppas på att kunna lösa det som så att jag kan åka med Fredrik hem till Sverige. Han kommer ju till mig nu på måndag, och stanna i två veckor. Så kanske går det lösa så jag kan åka med honom hem den 14e. Hoppas. Men chansen är säkert pytteliten med min tur! ;)

Men ja, nu vet ni!
Nu ska jag chilla vidare och dra mig in till stan och stoppa mat i magen.
Vi hörs!
Saknar er, som sagt. Haha.
Pussss

Hej vänner.
Idag var jag ledig och tanken var att jag och en dansk och två finnar skulle ut och snorkla i vackra Röda Havet. Men när jag vaknade i morse blåste det alldeles för mycket som erfarenheten sa mig att de garanterat skulle avblåsa hela utflykten, så jag somnade om och någon timme senare fick jag ett sms där det stod att båtarna inte fick åka ut från hamnen pga vinden.
Så inatt har jag sovit 17 (!!!!) timmar! Har så djävulskt mycket sömn att ta igen och det var så sjukt skönt att faktiskt känna sig utvilad.

Sitter nu på kontoret och slösurfar lite. Hade hoppats på att min chef eller min manager skulle vara här men när jag kom hade de visst nyss lämnat kontoret. Behöver prata med dem båda om min framtid här i Egypten.
-
Har sån sjuk jävla hemlängtan idag. Nu. Vill hemhemhem!
Vill hem till Uppsala. Vill hem till mina vänner och bara krama om dem och säga hur mycket jag älskar dem. Fina underbara vänner.
Vill hem till Jönköping och krama om min Sara, se hur hennes lägenhet växer och hur den blir. Sen vill jag hem till min fina familj, till farmor, mormor och morfar. Vill krama om dem allihopa.
Vill till min söta lillebror som har brutit armen, stackaren. Vill se min nyfödda kusin som bara är några veckor gammal.
Vill till min gosiga lilla katt och mammas och pappas stora hund. Vill hem till sveriges sommar och känna regnet i mitt hår. Vill hem till de fina sommarblommorna som kommer upp såhär i maj. Vill lukta på liljekonvaljer, vitsippor, syréner och alla de fina björkarna. Vill känna lukten av nyklippt gräs (lukten av det nyklippta gräset här i Egypten är inte ens att jämföra. här luktar det hö, bara för att det är så torrt). Vill känna lukten av blöt asfallt när det nyligen har regnat. Vill ligga inne och kolla på film när det ösregnar ute och inte ha dåligt samvete för att man inte tar vara på solen. Vill känna lukten av nytvättat som har hängt ute och torkat. Vill känna mig lugn när jag passerar en polis och inte oroa mig för att jag inte tog med mig passet som styrker att jag får vara i landet. Vill se folk som faktiskt kan köra bil och inte vara orolig för att jag kommer krocka när som helst. Vill kunna vara ute med mina vänner utan att någon av dem blir drogade av någon äcklig egyptier. Vill kunna gå på stan utan att bli erbjuden att gifta mig med en gammal man som lovar mig en fin framtid. Vill köra bilar som faktiskt har hästkrafter. Vill slippa se massa magra hundar och katter som ingen bryr sig om. Vill kunna dricka vatten direkt ur kranen. Vill äta mackaroner med falukorv. Vill grilla med mina vänner som jag älskar mest av allt. Vill äta min mammas mat och prova nya rätter. Vill kunna gå i shorts och linne i en liten kiosk utan att 10 egyptiska män ska glo och kalla en hora på arabiska. Vill slippa alla äckliga taxichufförer sopm man inte ens kan sitta i passagerarsätet med utan att de ska börja klabba på en. Vill kunna prata med de där hemma i telefon utan att få dåligt samvete för den massiva kostnaden!

Vill ta av mig masken och låta alla veta att jag inte mår bra och att jag inte trivs...

Så mycket jag vill.
Så mycket jag ska göra.

Älskar er.

Det är bra här.
Har en jävla massa saknad i kroppen efter en hel del människor för tillfället.
Saknar framför allt min kära pojkvän där hemma. Min fina fina pojkvän.

Sen saknar jag dom där jävlarna från Blue Academy. Fan att man kom varandra så jävla nära på så kort tid. Helt fantastiskt. Och många av dem kanske man aldrig träffar igen. Känns helt sjukt. Vi lärde känna varandra på 11 dagar. Vissa på djupet, på riktigt på djupet, och vissa sådär ytligt. Men ändå saknar man dem så jävla mycket. De personer man lärde känna inpå, dom sitter i mitt huvud just nu och jag får riktigt ont i hjärtat. Vill bara veta att jag kommer få träffa dem igen. Men man vet ju inte. Och OM vi kommer träffas igen, kan det lika gärna bli om typ ett år. Åt helvete med den känslan. Varför??
Människor är så jävla komplexa. Det finns verkligen sånna där personer man träffar i sitt liv som man aldrig trodde man skulle kunna känna så jävla mycket för. När jag såg Frank första gången tänkte jag inte så jävla mycket positivt. Men efter jag lärde känna honom så ligger han så jävla långt in i mitt hjärta att det är oförklarligt. Den människan träffade verkligen mig rakt i hjärtat. Han är så jävla fantastisk och jag önskar så hårt att vi kommer träffas igen, snart. Fina vän.
Och Lisa, min rumskompis. Fan vilken pingla. Vi kom alltid överens. Tror inte vi var oense om något. Klickade som få kan klicka. Så jävla häftigt. Och hon bor långt ner i Sverige. Eller ja, för tillfället på Mallorca, and god knows när hon kommer tillbaka till Sverige. God know när jag kommer tillbaka till Sverige. Men jag lovar, den kvinnan ska jag träffa igen, om jag så ska dö på resan dit.
Sen älskade lilla Sofia. Söta rara lilla Sofia. Kvinnan med hjärta av guld. Så jävla fin tjej alltså. Henne ska jag också träffa igen. Det ska jag.
Jag ska träffa er alla igen. Det har jag bestämt.

Det finns så många människor som man bara låter sig passeras. Och det är så otroligt synd. Men varför bor vi så jävla utspritt i den här jävla världen? Kunde inte alla bara hamnat på ett och samma ställe. Tänk vilket team vi hade blivit. Tänk vad roligt vi hade haft det.
Jag klagar inte på min plats. Jag klagar inte på teamet jag är i nu. De är fantastiska de också. Men det känns varje dag som om något saknas. Och det är bannemig ni. Ni som fastnade där på mitt hjärta.

Fan att människan fick förmågan att känna saknad. Det är nog den tyngsta känslan jag vet. Saknad. Vissa gånger kan den vara fin. Det kan kännas bra att sakna. Men inte när man inte vet när eller var, eller ens OM man kommer ses igen. Man vet inte om man kan få bot mot saknaden. Tiden läker väl alla sår. Men jag vet att jag är en sån där brud som hänger fast vid människor. Jag saknar dem, tills jag får träffa dem igen. Och nu sitter jag här och saknar, men vet inte alls över huvudtaget om jag får se dem igen.

Men om jag får bestämma, så ska jag få bot mot min saknad.

Förlåt för INGEN uppdatering på typ hundra år.
det ni inte vet får ni fan ta reda på.
om ni är intresserade.

finns i alla fall i egypten, hurghada i cirka 6månader till. trivs som fisken i vattnet. frippefreddan kommer dessutom och hälsar på i slutet av maj. längtar!!

jobbet går bra. jag har hittills skött mig fint.

dock är jag sjuk, fortfarande. varit det i en månad. fick ligga med dropp hos läkaren igår. det är den vanliga hostan som hänger i längre än vanligt pga ACn och värmeomväxlingen. men det ger sig väl snart hoppas jag. :)

aja, vill ni höra av er till mig är mitt egyptiska nummer 0199589396
så slå gärna en signal. det är ganska dyrt för er, men inte för mig ;)

puss o kram på det. vi hörs la! :)
imorgon är min lediga dag, så då ska jag glassa i solen. bahbah!