yes, it's just too much. i just can't handle it.
Jag är tillbaka, tror jag. Kanske bara för idag, kanske igen, sådär som jag brukade..?
Vi får se.
Så mycket som har hänt. En femveckors praktik är avklarad. Har fått extrajobb där. Så varje helg jag är i Uppsala, ska jag också jobba. Det är bra. För sen när jag flyttar hit i juni så har jag mycket jobb, och det behövs. För att bo hemifrån kostar. Sen ska man ju köpa bil också, någon gång i juni. Och det kostar ju lite också. Men det delar jag ju som tur är med Fredrik. Han som är bäst. Han som aldrig någonsin skulle skada mig som du gjorde. Han som är mitt liv, min värld. Vill aldrig släppa taget om dig.
Jag ska snart hem till Mullsjö, Jönköping. Om bara några få dagar. Känns väldigt konstigt. efter att ha varit hemifrån i sju veckor, med min underbara, och sen helt plötsligt vara hemma, utan honom kommer kännas tomt. Tror jag. Men det visste ju vi båda att den dagen skulle komma. Så det är väl bara att bita i det sura äpplet och tänka positivt. Snart bor jag här. Det är inte många dagar kvar. I juni någon stund efter att vi slutat skolan bär det av. Känns väldigt häftigt. Och det är ju faktiskt bara 2 månader kvar tills vi är i juni. Jag längtar.
Men jag längtar också efter en del där hemma i Jönköpings trakten. Jag är lite orolig över en del där hemma. Men jag kan inget göra åt det. Så. Jag lämnar det åt tiden.
Jag trivs här uppe. Det är min luft. Min plats att vara på. Det känner jag. Jag hör hemma här. Tack för att jag får chansen att vara här, älskling. Du är bra. Helt underbar.
-
Det känns dumt och konstigt. A thing I won't spell out för you guys. You have to guess, or know me to know what I'm talking about. Anyway, it feel... it... feels.. hm.. empty. I don't know the total answer about what I want with this. But I do know what's right to do, for all of us. We'll see, I guess it'll blow over and everything will be just fine again. I just can't handle the pressure of talking about it. I just can't handle this like I want to at all. Forgive me. I just don't.
-
Nej, det är inte synd om mig. Det är inget att oroa sig för. Och jag vill inte ha uppmärksamhet. Men som några av er sa. Det är skönt att skriva lite. När det hänt något. Eller när man tänker på något speciellt. Det är skönt.
Och jo, jag tror nog jag tänker publicera detta. Men vi får se om jag skriver något mer.
Och det jag skrivit, angående att ni inte kommer få reda på saker och ting - menade jag. För jag ville bara skriva. Lämnar jag någon som ett frågetecken får det vara så. I don't mind.
Puss o kram.
Vi får se.
Tänk om det bara kunde försvinna. Dumma dumma jag. Dumma dumma känsla.
Tänk om jag bara kunde putta det åt sidan, ut över kanten, och allt dumma försvann?
Tänk om jag kunde få göra det. Tänk vad skönt det skulle vara.
Dumma dumma känsla.
Försvinn ur mig. Du tar för mycket plats. Plats som inte ens finns att ta.
Det blir för trångt och snart puttas jag ut över kanten.
Snälla, låt mig slippa det fallet och låt mig vara ifred. Gå härifrån.
How am I supposed to breath when there's no air left?
Dumma dumma känsla.
Försvinn.
-Tänk om jag bara kunde putta det åt sidan, ut över kanten, och allt dumma försvann?
Tänk om jag kunde få göra det. Tänk vad skönt det skulle vara.
Dumma dumma känsla.
Försvinn ur mig. Du tar för mycket plats. Plats som inte ens finns att ta.
Det blir för trångt och snart puttas jag ut över kanten.
Snälla, låt mig slippa det fallet och låt mig vara ifred. Gå härifrån.
How am I supposed to breath when there's no air left?
Dumma dumma känsla.
Försvinn.
Så mycket som har hänt. En femveckors praktik är avklarad. Har fått extrajobb där. Så varje helg jag är i Uppsala, ska jag också jobba. Det är bra. För sen när jag flyttar hit i juni så har jag mycket jobb, och det behövs. För att bo hemifrån kostar. Sen ska man ju köpa bil också, någon gång i juni. Och det kostar ju lite också. Men det delar jag ju som tur är med Fredrik. Han som är bäst. Han som aldrig någonsin skulle skada mig som du gjorde. Han som är mitt liv, min värld. Vill aldrig släppa taget om dig.
Jag ska snart hem till Mullsjö, Jönköping. Om bara några få dagar. Känns väldigt konstigt. efter att ha varit hemifrån i sju veckor, med min underbara, och sen helt plötsligt vara hemma, utan honom kommer kännas tomt. Tror jag. Men det visste ju vi båda att den dagen skulle komma. Så det är väl bara att bita i det sura äpplet och tänka positivt. Snart bor jag här. Det är inte många dagar kvar. I juni någon stund efter att vi slutat skolan bär det av. Känns väldigt häftigt. Och det är ju faktiskt bara 2 månader kvar tills vi är i juni. Jag längtar.
Men jag längtar också efter en del där hemma i Jönköpings trakten. Jag är lite orolig över en del där hemma. Men jag kan inget göra åt det. Så. Jag lämnar det åt tiden.
Jag trivs här uppe. Det är min luft. Min plats att vara på. Det känner jag. Jag hör hemma här. Tack för att jag får chansen att vara här, älskling. Du är bra. Helt underbar.
-
Det känns dumt och konstigt. A thing I won't spell out för you guys. You have to guess, or know me to know what I'm talking about. Anyway, it feel... it... feels.. hm.. empty. I don't know the total answer about what I want with this. But I do know what's right to do, for all of us. We'll see, I guess it'll blow over and everything will be just fine again. I just can't handle the pressure of talking about it. I just can't handle this like I want to at all. Forgive me. I just don't.
-
Nej, det är inte synd om mig. Det är inget att oroa sig för. Och jag vill inte ha uppmärksamhet. Men som några av er sa. Det är skönt att skriva lite. När det hänt något. Eller när man tänker på något speciellt. Det är skönt.
Och jo, jag tror nog jag tänker publicera detta. Men vi får se om jag skriver något mer.
Och det jag skrivit, angående att ni inte kommer få reda på saker och ting - menade jag. För jag ville bara skriva. Lämnar jag någon som ett frågetecken får det vara så. I don't mind.
Puss o kram.
when it's time to think straight