Dag 09 – Min tro
'Jag har ingen tro' brukar jag säga. 'Jag tror inte på allt sånt där trams, jag är starkare än så'. Faktum är att det jag tänker om de som tror på en Gud eller en allsmäktig sticker ganska rejält i andras ögon. Jag tycker troende religösa är svaga individer. Jag tycker man är en svag människa som ständigt måste kunna skylla på någon/-t annan/-t. Människor som inte blivit uppfostrade med styrka och självrespekt. Självinsikt och disciplin.
Att tycka att det är "vackert när andra tror på gud för att må bra. finna en styrka" tycker jag är bull-crap, rent ut sagt. Det är svagt. Det är vad det är. Vad är det för vackert med en person som behöver en allsmäktig gud för att klara av olika kriser och tragedier? Hur och när blev det vackert? Vackert är väl ändå en person som klarar sig helt själv, eller med sina vänner som finns omkring en? En person som har så mycket styrka att den behöver inte luta sig mot någon fiktiv "person" som någon för länge sen skrev en saga om? Det är väl ändå vad som är vackert om något? (Missförstå mig inte, jag är inte uppväxt i någon ateistisk religionshatande familj. Många i min släkt är av den svaga sorten).
Så min tro handlar inte alls om någon Gud eller någon gubbe som "skapade jorden". Jag tror på människan. Jag tror på vetenskapen. På forskare. Jag tror på min mamma. Jag tror på andar. Jag tror på kärlek mellan djur och människa. Jag tror att människan en dag kommer vakna upp i en misär av alla dessa religioner, religioner som skapat kaos för mänskligheten och dess olika syn på livet. Jag tror på pengar. Jag tror på strävan efter lycka. Jag tror på självdisciplin. Jag tror på starka människor som gör det de vill och skiter i vad andra tycker.
Men framför allt tror jag på mig själv.
Update;
Känner att jag vill klargöra en sak innan någon blir lite väl stucken i ögonen (hehe).
Jag har inget emot troende, religösa, kristna eller de som är medlemmar i kyrkan utan anledning. Jag har vänner som är något av varje sort och jag umgås mer än gärna med dem. Det är minst lika mycket som jag kan ha vänner som har dåligt självförtroende, dålig självinsikt, låg bild av sig själv, destruktiv, eller vad som. Så jag utesluter inte personer med låg karaktär eller tro på gud. Jag har en salig blandning av vänner med olika tro och olika levnadssätt. Så nej jag är ingen tro-hatare! ;)
"Helst av allt så vill du bara springa"
Helt fantastiska Katja har gjort det igen;
"Ibland när jag blir trött på mig själv så tänker jag att jag borde raka av mig håret, bli blond igen eller långsamt gå över till korpsvarta strån. Min impulsivitet hejdas nästan alltid av en rationell liten undulat som med senare år bosatt sig på min axel. Han viskar med en något ronisk och lugn röst “du kommer att tröttna på det också”. Så istället för att handlöst kasta mig in i ett misstag går jag med bestämda steg till ICA och försöker hitta en frukt jag redan inte ätit, en juice jag aldrig druckit eller något annat lite sådär “halv spännande” som förnöjer mitt liv för bara ett par sekunder. Det duger. Vuxenlivet är mer rationellt och besluten är mer på riktigt, det är liksom inte så fantastiskt spännande att glömma betala en räkning, komma sent till ett möte eller missa en bästa väns födelsedag. Men precis som Lars Winnerbäck så dystert och vemodigt sjunger om hur frälst han är av den farliga branten, så måste även jag erkänna att jag älskar att stå där på kanten. Med ena foten viftandes lite lätt i det tomma intet, med en stark ryggrad som drar mig bakåt åt vardagen och med en blick fäst på den iskalla horisonten." /http://janford.se/
Dag 08 – Ett ögonblick
Ett ögonblick som alltid kommer följa med mig i hela mitt liv var den dagen mamma ringde och berättade att våran hund, som jag hade haft i 12 år, hade gått bort. Jag har nog aldrig mått så kasst och aldrig känt mig så förvirrad inombords som den dagen.
Han var som min lillebror och kommer leva kvar i mitt hjärta för alltid.