Dag 12 – I min handväska
.... luktar det kattkiss.
En viss jag, glömmer handväskan, i äkta skinn, på hallgolvet över natten. Med vetskapen om att jag har en kattunge som inte fattar att man inte får kissa i väskor. Så på morgonen sen luktade den kiss och hamnade i sopporna.
Så för tillfället äger jag ingen handväska(!!).
Men då jag hade en handväska innehöll den alltid:
Tuggummi
Nycklar
Plånbok
Handskar/halsduk
Läppsyl
Toffs/spännen
Papper från jobb/block/penna
... och ibland någon frukt
Dag 11 – Mina syskon
Har två stycken helt fantastiska syskon måste jag säga.
Min storebror Robin är 88'a och har hela sitt liv bott nere i Mullsjö/Jönköping tills väldigt nyligen, snart en månad tror jag. Då flyttade han upp med sin flickvän och blivande sambo till oss här i Uppsala. Han bor nu alltså tillsammans med henne i en lägenhet ganska centralt i Uppsala. Han jobbar som säljare och förutom all sån tråkig information är han är väldigt bra bror.
När vi var små var det han jag gick till om jag ville att han skulle slå någon åt mig. Det var han jag alltid skvallrade på för mamma och pappa, även om det var jag som gjort busen. Det var han som fick ta smällarna, han var ju äldst och jag var grym på att fejkgråta. Men på grund av att han tagit smällarna har han blivit en väldigt ödmjuk person med stort hjärta.
Ja, för att inte höja honom allt för mycket till skyarna så kan vi ju bara avsluta med att säga att han är min storebror och jag hade inte kunnat önska mig en bättre.
Sen har jag ju en till, en lillebror. Familjens lilla sladdis. Det skiljer 11 år på Theo och mig. Han föddes 01 och blev allas våran julklapp, då han föddes dagen innan julafton.
Han är idag 9 år (going 10). Han går i skolan som alla andra små barn och som jag förstått det går det bra för honom. Han har väl fått samma grymma IQ som syster hans (stackars jävla unge). Han är Sveriges största TV och datornarkoman, han spelar innebandy (och handboll om jag inte minns fel?). Så att han skulle bli en hästkille funkade inte. Alldeles för mycket man i honom, tyvärr.
Och honom saknar jag varje dag. Hatar att jag bor 40 mil ifrån honom och jag hatar att jag missar allt i hans liv. Han är även i den åldern att han inte riktigt vill prata i telefon eller prata så mycket alls för den delen. Han är väl lite för tuff för det antar jag? Men men, det växer väl bort. Hoppas bara han aldrig slutar sakna mig (han säger tydligen det till mamma ganska ofta, att han saknar syrran. Det värmer).
För att avsluta detta inlägg kan jag bara säga att jag älskar mina två bröder tusen varv runt jorden och tillbaka.
That's it liksom.
Min storebror Robin är 88'a och har hela sitt liv bott nere i Mullsjö/Jönköping tills väldigt nyligen, snart en månad tror jag. Då flyttade han upp med sin flickvän och blivande sambo till oss här i Uppsala. Han bor nu alltså tillsammans med henne i en lägenhet ganska centralt i Uppsala. Han jobbar som säljare och förutom all sån tråkig information är han är väldigt bra bror.
När vi var små var det han jag gick till om jag ville att han skulle slå någon åt mig. Det var han jag alltid skvallrade på för mamma och pappa, även om det var jag som gjort busen. Det var han som fick ta smällarna, han var ju äldst och jag var grym på att fejkgråta. Men på grund av att han tagit smällarna har han blivit en väldigt ödmjuk person med stort hjärta.
Ja, för att inte höja honom allt för mycket till skyarna så kan vi ju bara avsluta med att säga att han är min storebror och jag hade inte kunnat önska mig en bättre.
Sen har jag ju en till, en lillebror. Familjens lilla sladdis. Det skiljer 11 år på Theo och mig. Han föddes 01 och blev allas våran julklapp, då han föddes dagen innan julafton.
Han är idag 9 år (going 10). Han går i skolan som alla andra små barn och som jag förstått det går det bra för honom. Han har väl fått samma grymma IQ som syster hans (stackars jävla unge). Han är Sveriges största TV och datornarkoman, han spelar innebandy (och handboll om jag inte minns fel?). Så att han skulle bli en hästkille funkade inte. Alldeles för mycket man i honom, tyvärr.
Och honom saknar jag varje dag. Hatar att jag bor 40 mil ifrån honom och jag hatar att jag missar allt i hans liv. Han är även i den åldern att han inte riktigt vill prata i telefon eller prata så mycket alls för den delen. Han är väl lite för tuff för det antar jag? Men men, det växer väl bort. Hoppas bara han aldrig slutar sakna mig (han säger tydligen det till mamma ganska ofta, att han saknar syrran. Det värmer).
För att avsluta detta inlägg kan jag bara säga att jag älskar mina två bröder tusen varv runt jorden och tillbaka.
That's it liksom.
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Spännande inlägg.
Pallar inte ta kort som andra engagerade. Jag säger bara såhär:
Jobb = Skjorta, linne, bh, baggiebyxor, trosor, strumpr och sneakers. Skön dag. Ovärt inlägg.
Pallar inte ta kort som andra engagerade. Jag säger bara såhär:
Jobb = Skjorta, linne, bh, baggiebyxor, trosor, strumpr och sneakers. Skön dag. Ovärt inlägg.