Melina

Skola nu.
Trött som en jäkla as. Kunde inte somna igår. Låg och funderade.
Jag förstår inte. Varför ska alla alltid döma fel person?
Det är så jäkla typiskt - allra helst ska det vara brudar som är sånna.
blåögda. Tror alltid värst om de dom inte känner, och allra bäst om de, de tror att de känner.

Så jäkla typiskt. Kalla mig slampa. Gör det. Men nu är det så här.
Jag vet vem jag är, hur jag beter mig och vem jag kan lita på. Det spelar egentligen ingen som helst roll vad alla andra tycker om mig.
Thoose ones who don't belive me, don't deserve my respect.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. På ett sätt känns det inte mer än rätt att skratta åt er. För ni dömer innan ni ens tittat på mig. Ni hör en historia och ni tror blankt på det. En liten mening och det ättsar sig fast.
Snälla, bilda en egen uppfattning om en person.
Även om det är eran bästaste, bästa vän som sagt något; TÄNK SJÄLV.

Ni känner inte mig. De som verkligen känner mig skrattar åt era anklagelser.
Det ni påstår finns likom inte ens på min karta.

Abow, vad håller jag på med?
Jag sitter och berättar om hur jag är, för några som redan dömt mig.
It doesn't mather. Vad jag än säger, vilka frågor jag än kommer få eller har fått, så har ni redan dömt mig i förväg. Och valt vad ni ska tro på. Det finns inte ens med i leken att försöka tänka om.

Men en sak är säker. Jag kommer inte ens finnas i närheten av varken Rob, Dennis, Danne eller någon dom man trodde man kunde ha kul tillsammans med. För nu har jag märkt att de ljuger, hittar på och kollar snett.

Jag avskyr när folk inte kan vara ärliga och uppriktiga. Varför leva i en lögn?
Nej, då väljer jag hellre nästa väg.





Jag trodde jag gjorde en rätt sak. En snäll sak. Men fan heller. Fan vad fel jag hade.