Melina

försöker tyda, men det går inte.
inte med hjälp, inte själv.
hur ska man då få svar?
jag vill inte ha mer frågor än svar.
jag vill ha det som jag vill,
för det är ju mitt liv, ska man inte få bestämma själv då?
eller?
jag vill själv säga stopp, när det är stopp.
jag vill själv bestämma att nu får det vara nog.
när jag själv anser att det är nog.
men hur gör man det?
hur får man kroppen och hjärtat att slänga ut detta
oinbjudna fanskap?
vill inte mer.
försvinn?!
du. är. inte. välkommen. mer.
hej. då.

men det funkar inte riktigt så. konstigt nog. egentligen, är det väldigt konstigt.
konstigt för det ÄR ju MIN kropp, det ÄR jag som bestämmer?. ju.
men ändå funkar det inte som det borde.
det är inte lätt alla lägen. det är inte bara till och säga nej,
man måste göra något också. det är inte bara gnäll, stonk och stön som gäller.
det räcker tyvärr inte. jag vet, det suger, men så enkelt är det inte. konstigt - ja. men nu är det som det är.
och det är bara att hitta rätt väg ut, så ser det nog klarare ut, tillslut.
som jag sagt innan, livet är fullt av motgångar, det är bara lära sig hårda vägen,
lära sig sanningen, för det är vad som kommer spottas i ansiktet, inte bara en gång.
then maybe it's time to grow up and do something good, for once?
det räcker inte alltid att säga nej, utan också se till att det blir ett nej.
hur mycket man än tycker att "det har varit så tufft innan, så jag vill inte mer", så tror jag inte på det.
jag tror att allt, allt, och återigen allt handlar om inställning.
inställningen att det ska tamigfan bli bra, en dag. en dag ska jag sitta och le, en hel
jävla dag och tänka, 'jag har fanimig klarat det!'
wouldn't that be nice? for once?
använd de dörrar som finns, och välj vilken ordning du vill öppna dom med omsorg.
tänk dig för, och ta sen steget mot framgång, eller motgång.
det finns ingen människa som lever utan motgångar, någosin. aldrig.
det är bara att lära sig att få lite skinn på näsan och ta sig framåt, på egen hand,
och med hjälp av andra. såklart!
och kom ihåg;
det finns ingen annan människa än du själv som kan få dig ur skiten du sitter i.
ingen annan kan ta din hand o resa dig upp och få dig att le.
ingen annan än du.
andra kan hjälpa dig på vägen, jovisst. men det är alltid dig själv det handlar om.
in the end.
så res dig upp och gör något!

puss från mig

nu ska jag försöka sova.
och glöm inte, puss, från mig.