you can't say that it hurts just a little bit, it hurts like fivehundred knife sticks right trough you

Helgen spårade ur. Totalt. Fest i Tenhult. Sara försvann. Jag letade, ute i skogen, själv. Livrädd. Trött. Iskall. Hittade tillslut Sara. Hur vi kom hem minns jag inte. Tror vi gick. Men vet inte. Allt spårade.

Sov inget på hela natten. Så inatt var min första natt efter 35 timmars vaka. I natt sov jag nog inte mer än 2 timmar. Förmågan att sova har förstörts. Vet inte riktigt hur jag ska lösa det här.

Sjuk, hostar, feber, spyfärdig. Livet är tufft ibland, och ibland kan det nästa kännas som om det är över. Som i lördags, och söndagsmorgon. Och lite idag. Men det får vara så. För det går inte ändra.

Jag åker hem till Uppsala igen, klockan 14.22 från Mullsjö station. Skulle egentligen stannat till fredag. Mamma och pappa är ledsna. Men ibland måste man göra saker som svider för andra. Tyvärr.

Nu ska jag gå och göra något. Något som håller mig sysselsatt..
when it feels like it's over, try to look ahead and stop the tears

Kommentarer
Postat av: Jennifer

Hade ni kul sen i lördags då? =)

Han inte ens säga hej då till er. men du får ha det så bra på praktiken nu. Så kanske vi ses snart igen (: puss

2008-11-17 @ 16:06:52
Postat av: ida

fan va otäckt!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback