Melina

På svenskan fick vi uppgift att skriva en novell, med titeln "Sveket"

Läs den gärna:
" Sveket

10/3 – 07 Onsdag

Dagboken, ska jag berätta hur min dag har varit?

-          Låt mig ta över. Du kan kanske… gå och duka istället?

Jaha, där var vi igen. Jag försöker vara en snäll flickvän som lagar mat åt sin pojkvän, men vad händer? Jo, han tar över. Som vanligt. Gör jag det verkligen så dåligt?

Jag har varit tillsammans med min pojkvän i ett år och fyra månader. Visst trivs jag. Det finns ingen bättre än Peter. Han är ju min konung! Honom jag ser upp till mest av alla i hela världen. Det finns ju inget han inte kan! Och alla älskar honom! Han är fantastisk… Eller?

Vi träffades en gång i november 2006, och blev kära i varandra direkt! Han är två år äldre än mig och vem ser inte upp till en kille som är så fantastisk som honom? Han kan cykla på enhjuling, spela piano, gitarr, sjunga, teckna, laga mat, datorer, klä sig snyggt och ja, måste jag fortsätta? Och han lyssnar när man behöver honom, han vågar visar känslor och han varken dricker eller röker. Han är felfri.

-          Yamina, maten är klar!

Under tiden vi åt berättade han om något som heter DreamHack som han ska jobba på om en vecka. Under fem dagar. Han har tydligen skaffat sig nya vänner genom deras Communitysida. Jag hör honom prata om någon Daniel Karlsson. Esch… jag bryr mig inte. Men jag måste låtsas, för hans skull. När maten är klar följer jag med honom upp till hans rum och hjälper honom packa inför DreamHack. Han ska tydligen sova där också. Och jag kanske får sova där någon natt också, om jag lyckas smita in. Jag bestämmer mig för att det vore en bra idé och att jag måste hem och förbereda mig.

12/3 -07 Fredag

Idag var jag hos till Peter igen. Han åker till DreamHack om fyra dagar. Vi har planerat lite hur jag ska ta mig in och vi har kommit fram till att Peter ska sno en passeringsbricka som alla som jobbar har. Hoppas det kommer gå!

Men det är inte det enda som hänt idag. Det där… det där hände igen. Han tog ifrån mig godisskålen och sa att jag inte borde äta något mer. Jag tror jag måste gå ner i vikt. Jag vill helst väga 43 kg, men jag tror inte det är så bra. Så jag ska sikta på 46 kg. Jag menar, om man räknar ut hur mitt BMI blir så hamnar det på 15,6. Och det känns bra. För undervikt är på 18, något. Och då blir nog Peter nöjd. Måste göra något åt det! Måste.

Gonatt dagboken.

 

14/3 -07 Söndag

Hej dagboken,
idag har det inte hänt något värt att nämna. Vaknade med magont, som vanligt. Och mamma har tjatat om att jag måste äta mer… som vanligt.

18/3 -07 Tisdag

Okej, förlåt dagboken! Men jag har haft så mycket att göra. Du kan inte ana hur mina senaste dagar har varit. Jag kom först och främst in på DreamHack, planen gick smärtfritt bra! Men det är inte den stora nyheten… Vill du veta vem jag har träffat? Åh, jag vet inte ens om jag vågar skriva hans namn. Daniel Karlsson! Han är helt fantastisk! Helt otrolig! Vilken människa… och vilka smilgropar! Och vilket skratt. Vilka ögon! Han är helt fantastisk. Han är tre år äldre än mig och Peters nya bästa kompis. Men om jag får bestämma kommer han bli min bästa komma också. Åh…

Vi bestämde att vi ska träffas en del och kolla på film och sov över i lokal som ligger en bit ut i skogen. Mysigt! Hoppas det blir skräckfilm eller något. Hoppas att jag får chansen att ligga nära Daniel…

21/3 -07 Fredag

Jag och Daniel har verkligen klickat! Vi är hur bra vänner som helst. Och vet ni vad han sa häromdagen när vi låg i soffan och Peter var ute i köket och hämtade godiset? Han la sitt huvud mot min axel och sa ”tack för att du finns Yamina, du betyder jättemycket för mig”. Förstår du hur gulligt det var? Han säger att ser mig som så nära som sin syster! Åh, han är så fin. Tänk om jag börjat få känslor för honom?

Vi har i alla fall bestämt filmkväll och det blir imorgon.  Det är en hel del som ska komma. Och jag kan ju säga så här… jag längtar!

22/3 -07 Söndag

Gårdagen var helt underbar. Ett tag i alla fall. Peter var visserligen inte där för han hade blivit sjuk. Men Daniel, han var lika underbar som vanligt. Vi låg och kolla på film och jag låtsades vara rädd, bara för att få ligga nära. Jag hoppas bara inte Peters kompisar såg något och skvallrar för Peter.

Dock slutade kvällen inte riktigt lika roligt. För jag har verkligen kommit underfull med en sak. Jag har känslor för Daniel. Han är inte bara min ”brorsa”. Jag känner verkligen något. Och han lyssnar verkligen på mig. Han har även fått mig att tycka om mig själv. Min kropp. På något sätt. Han har sett hur Peter behandlar mig. När han exempelvis säger till mig att sträcka på mig för att det lilla extra hullet på magen syns mer över byxkanten när man sitter avslappnat. Och han fått mig att inse att det inte är okej. Jag har ju alltid trott att Peter gjort så för att han är snäll. För att han bryr sig om mig. Fan också. Hur kunde det bli så här? Jag har så otroligt dåligt samvete! Därför låg jag och grät igår, precis jämte Daniel, men han hörde inget, för han hade somnat. Lika bra det.

Nu har i alla fall Daniel åkt hem till Örebro och vi kommer troligtvis inte ses fören om en månad eller så. Beroende på hur planerarna blir

24/3 -07 Tisdag

Skolan är som vanligt. Jag är trött på det. Riktigt trött. Och Peter är också som vanligt. Jag börjar känna mig mer och mer otrygg i hela den här situationen. Men jag kan inte göra något åt det. För att göra slut med honom vore dumt. För jag älskar ju honom. Tror jag i alla fall. Och alla älskar honom. Min mamma skulle aldrig förstå. Det skulle bara bli massa jobbiga frågor som jag inte vet hur jag skulle besvara. Hon vet ju inte, och jag tror inte jag vill att hon ska veta heller. Dessutom vill jag ju inte såra Peter. Jag bryr mig ju förstås om hur han mår.

Jag funderar på om jag ska ta tåget till Örebro bara för att slippa allt här, och bara för att få vara med Daniel. Vi pratar i telefon nästan varje dag. Och Peter har börjat undra. Jag tror han misstänker något. Han har inte sagt något mer han verkar bli irriterad varje gång han ser att Daniel ringer till min telefon, och inte hans. Och ibland när Peter ringer och jag säger åt honom att jag ringer upp honom sen för att jag pratar med Daniel blir han arg. Men vadå? Peter ringer minst sju gånger om dagen, utan att ens ha något direkt syfte med samtalet. Jag börjar tro att han gör det för att ha koll på mig, ta reda på vad jag gör. Han är en väldigt kontrollerande person. Hur kunde jag inte ha sett det här innan?

26/3 -07 Torsdag

Jag har beställt biljetter till Örebro. Jag ska åka dit över helgen. Peter ska inte få reda på något. Jag ska säga att jag ska hälsa på några kompisar i Stockholm. Jag bryr mig inte. Jag är trött på honom nu. Han låter mig inte göra något, om det inte handlar om att träna, äta nyttigt och att klä, sminka mig, och frisera mig rätt. Jag orkar inte med honom längre.

28/3 -07 Lördag

Sitter hemma hos Daniel nu. Jag vill kyssa honom. Men jag vågar inte. För han vet inte hur jag känner för honom. Och bäst vore ju om jag inte sa något. Dock vet han hur jag känner för Peter. För jag mår för dåligt för att kunna dölja det för honom. Han känner mig för väl. Är det inte helt otroligt? Hur han och jag kunde komma så nära varandra på så kort tid. Vi har inte ens känt varandra i en månad än!

Han kallar mig syrran, jämt. Och jag älskar det. Samtidigt som jag hatar det. Jag vill inte vara hans syster! Jag vill vara hans. Hans, och bara hans. Men inte hans syster. Hur ska jag berätta det för honom? Okej, jag måste berätta det för honom! Jag måste! Jag gör det ikväll. Vid rätt tillfälle. Hoppas, hoppas, hoppas han känner samma sak för mig!

Uppdatering: Fan, fan, fan, fan, fan! Han känner inte samma för mig. Han log, och sa att han blev smickrad. Men han ser mig bara som sin syster. Varför? Han tyckte jag skulle försöka tänka om. Och kan jag inte det så ska jag tänka över om jag ska lämna Peter. Fan vad förvirrande livet är. Jag hatar det här. Han säger också att han aldrig skulle kunna låta sig själv bli kär i mig, för han är Peters bästa vän sen långt tillbaka. Och att det skulle kännas fel.

Men hur kan han inte känna något för mig? Han ligger och pysslar om mig jämt. Han kramar mig på ett sätt jag aldrig någonsin blivit kramad av en kille. Han myser med mig. Fan, varför ska jag alltid ta saker och ting på fel sätt?

Förresten har jag bestämt mig för att stanna hela veckan ut. Jag har sjukanmält mig till skolan och tänker inte gå. Jag vill inte åka hem. Jag vill inte åka ifrån honom. Jag vill stanna här. För alltid.

Och Peter ringer varje dag, typ tio gånger. Han frågar hela tiden vad jag gör. Vad jag ska göra och om jag träffar några killar. Jag säger nej. Jag har ju inte fått träffa några gamla killkompisar på över ett år! Sen jag blev tillsammans med Peter har jag sagt upp kontakten med alla mina gamla killkompisar. Trots att de varit mina bästa vänner. Han sa att han mådde dåligt om jag umgicks med dem, ”inte för att jag inte litar på dig, jag litar bara inte på dem”. Jag saknar mitt gamla liv. Livet utan Peter, men hemskt gärna med Daniel. Hjälp?

Och dagboken, förlåt mig nu. Men jag lägger dig åt sidan för ett tag. Jag behöver rensa tankarna för mig själv, och tillsammans med Daniel om jag har tur.

Jag älskar dig, min sanna vän, dagboken.

/ Yamina

4/7 -07 Fredag

Dagboken! Det var alldeles för längesen sist! Förlåt mig men det har hänt så mycket att jag inte ens vet hur eller var jag ska börja. Men jag ska försöka få ner så många detaljer som är möjligt.

Peter, jag och Daniel har umgåtts som syskon. Vi har varit nästan varje dag och alla har verkligen kommit jättenära varandra. Förutom jag… känns som om jag bara kom längre och längre ifrån Peter och närmare och närmare Daniel. Men jag tackade inte nej till det.
Peter åkte på solsemester med sin familj i början av maj. Under den veckan han var borta bodde jag hos Daniel. Jag trodde då att han kände något för mig, bara att han inte ville erkänna det. Vi mös en hel del och var på väg att kyssas ett flertal gånger. Men han avbröt då hans samvete tog tag honom i nackskinnet.

När Peter kom hem hade jag bestämt mig. Det var dags att göra slut med Peter. Så när Peter var på väg hem från Stockholm flygplats satt jag hemma hos honom och väntade. När han kom innanför dörren hjälpte jag honom med hans packning och han märkte redan då att något inte var som det skulle. Jag hade så himla ont i magen den dagen! Så himla nervös! Han bad om en puss men jag sa till honom att komma in och sätta sig i soffan först, för jag hade något att prata om. Redan då såg jag skräcken i hans ögon. När vi satte oss i soffan sa jag att jag inte riktigt kände som jag skulle och han avbröt mig ganska snabbt med ”vadå, vill du göra slut?”, med gråten i halsen. Jag kunde inte göra annat än att hålla med. Han frågade mig vem jag hade träffat, om jag var kär i Daniel eller någon annan. Men jag nekade allt. Jag ville inte att han skulle bli mer sårad än han redan var. Han grät, jag grät och försökte förklara för honom att jag fortfarande var ung, jag var bara sjutton och behövde lite tid för mig själv.

Efter två timmar av tröstande, förklaringar och tårar började han lyssna mer på mig och vi kom överens om att alltid vara vänner. Bästa vänner. Jag höll med – jag ljög. Jag ville inte vara hans vän. Jag ville inte ha något med honom att göra.

Under två veckors tid efter uppbrottet höll jag mig på avstånd från Peter så mycket som möjligt, och så nära Daniel som möjligt. I hemlighet var jag och Daniel kära i varandra och ingen annan visste. Daniel hade fått känslor för mig när jag gjorde slut med Peter, på ett sätt tillät han sig själv att känna det han känt i flera månader innan.

Men man kan inte dölja något så här vackert hur länge som helst. När Peter fick reda på sanningen blev han rasande, både på mig och på Daniel. De blev ovänner och jag stod mitt emellan och försökte få dem att förstå varandra. De är inte vänner än och kommer förmodligen, och förhoppningsvis aldrig bli igen. Någonsin.

Jag hatar honom.

Nu är det juli och jag och min älskling Daniel har varit tillsammans i två månader.

Hörs imorgon dagboken!

/ Yamina"