is it okey, just once?

Jag har alltid sagt att man inte ska hata. För hat leder aldrig till något bra. Men just nu, jag hatar min tillvaro. Inte allt. Jag trivs med Fredrik. Han är den bästa jag vet. Jag trivs underbart i våran nya lägenhet. Jag älskar våran lilla katt och jag älskar att jag har jobb och går i skolan. Men jag hatar att vara sjuk. Jag hatar att inte orka det jag vill orka. Jag hatar att inte hinna träna. Jag hatar att inte orka plugga. Jag hatar att pengar ens har ett värde. Jag hatar att vara trött.

Jag vill bara vara pigg, glad och sprallig. Känna mig lycklig med allt. Nöjd. Jag är så jävla trött på att känna så här. Jag vill träna! Jag vill ha allt klart i skolan. Men nej, jag har inte orken.

Jag vet att det inte hjälper att gnälla. Det blir inte bättre. Men jag känner mig kvävd. Jag hatar att känna mig så här skoltrött. Det är inte långt kvar! Jag vet det. Det är sista spurten nu och det kommer vara så värt det i slutändan. Jag kommer ångra mig så stort om jag inte satsar nu!

Jag är min egen psykolog. Så som jag varit hela mitt liv mot mina vänner. Men just nu. Fan på allt. Nej inte allt. Jag vet. Men just nu. Fan åt skolan. Fan åt sjukdom. Fan åt ork och trötthet.

Men Fredrik, dig älskar jag mest av allt i hela världen. Och inget, inget kommer någonsin komma emellan det.

like you would realize it's not about you this time!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback