Melina

Jag har börjat få lite ångest. Vet inte alls om jag vill flytta längre. Tänk så kommer jag inte trivas alls? Tänk så kommer jag känna mig jättensam?

Har suttit och läst lite vänners bloggar nu och det gör ont i mig. Den ena är ledsen, den andra ska åka långt härifrån, den tredje är bara allmänt glad för inget och jag vill också vara där.
Jag vill vara ledsen med dig! Veta precis hur du mår och göra allt jag kan för att det ska bli bättre.
Jag vill åka lång härifrån med dig! Jag vill göra som du. Åka till varmare breddgrader och bara njuta.
Sen vill jag också bara vara glad med dig! För inget. Och känna att min, just precis min, tillvaro är sådär perfekt.

Men det jag känner är stress.
Oro.
Och ångest.

Stress för att jag ska hinna med allt. Från och med idag kommer jag inte vara hemma fören den 27e. Minijulafton hos F's mamma, och sen fjällen för massa skoj på snowblades i en vecka.
Sen när jag kommit hem, den 27e MÅSTE jag packa, lika så den 28e. Sen den 29e, 30e och 31a ska jag jobba. Heldagar. Så jag kommer med andra inte hinna träffa några vänner direkt fören nyår.
Och den 1a och 2a måste jag packa/åka ner till Jönköping. För det är då min fytt sker. Sen börjar liksom mitt jobb den 4e. Jippi....

Oro för att tänk om jag inte alls kommer trivas. Visst, visst, "flytta tillbaka då". Men då måste det klaffa sådär jobbigt igen. Lägenhet och jobb. Det är en förbannat jävla jobbig kombinaton.
För får man först tag på en lägenhet, vill de oftast att man ska ha fast jobb eller liknande. Och får man först tag på ett jobb så måste man ju veta när man överhuvudtaget kan börja sin ansällning beroende på när man får tag på en lägenhet. See my problem?

Ångest. Waaaah. Den ligger där i magen. Jag känner mig galet ångestladdad. Samtidigt som det känns som en bra idé att flytta. Komma bort en stund. Ta en lite semester, som jag kallar det. För jag har svårt för att tro att jag inte någon gång i framtiden kommer flytta tillbaka till Uppsala.
Allt är så blandat. Och det gör mig galen. Jag får ingen ordning.

Och ni vet när man är sådär jättestressad över att hinna massa, men ändå inte göra det man ska?! Jag förtjänar en pungspark för att jag sitter här och gnäller när jag har så jävla mycket att göra alltså...