Melina

Den låten är så braaaaaaaaaaa.

Men det var inte det jag skulle berätta. För vet ni vad vänner? Jag har alldeles nyligen varit med om något av det värsta jag någonsin varit med om. Det ligger LÄTT på topp 5! Läs och tyck synd:

Det hela började med att jag gnällde lite i matsalen inför mina vänner att jag skulle behöva storhandla själv (F jobbar och jag slutade tidigt från skolan). Malin sa att hon ville följa med och hjälpa till, men det gick ju inte eftersom hon hade lektion. hehe. Då sa jag med ett litet hånskratt att "jo men visst malin, sitter här och väntar tills du slutar halv fyra baaara för att du ska få följa med och storhandla som du tycker är så kul.. öh". Det fick jag ganska snabbt ångra. För...

När jag väl kommer fram till Willys upptäcker jag till min fasa att jag inte har något mynt som man kan stoppa i vagnen. Jag letar och letar men hittar inget. Så jag biter ihop och kommer på att det finns "vagnar" som man kan lägga två korgar i, det underlättar ju!

Men när jag väl kommer in upptäcker jag att NEJ det finns inga sådana kvar. Dom verkar vara poppis en dag som denna.  Så jag kommer på en briljant idé att gå med två korgar samtidigt (en lite halvt om halvt på armen och en i handen, medan jag håller själva shoppinglistan i andra handen). Yes. Men det ångrade jag också ganska snabbt. För damn vad jobbigt det var.

Anyhow, till slut har jag handlat allt. Och det är tunga grejer hit och dit. Jesus. Och när jag börjar närma mig kassan inser jag att... just det, kattsand var det också. Och den här kattsanden väger 10 kilo för att vara exakt och är stor. Bäääh. Jag kånkar och pustar mig fram till kassan och börjar packa upp. (här är jag redan genomsvettig och har superont i ryggen).

Betalar med kortet och har nu också lagt upp tre plastkassar och en pappkasse (+ stora säcken med kattsand). När jag väl har börjat packa ner mina varor i kassarna börjar jag undra hur tusan jag ska få med mig dessa fyra stora tunga kassar (+ stora säcken med kattsand) till bilen som är cirkus tvåhundra meter bort. SUCK!!!!

Jag står och ordnar och grejar, känner hur svetten börjar rinna i nacken och jag är VARM, IRRITERAD, KISSENÖDIG och TRÖTT. Fanfanfan. Det står en kvinna i fyrtioårsåldern och packar sina få varor i en kasse och slänger lätt ner kassfanskapet i vagnen och börjar drutta iväg. Jag var SÅÅÅÅ nära på att be om att få lägga åtminstone min 10 kilos tunga kattsandssäck. Men ne, för stolt som jag är börjar jag konka.

Hur fan jag bar mig åt det undrar jag fortfarande, men hem kom jag. Efter mycket om och med, och mycket rädsla för att kassarna skulle spricka och alla varor skulle falla pladask på golvet. Men.. som sagt, det gick. FY FAN, det här gör jag ALDRIG om igen. Nästa gång ska jag MINST sagt ha med mig tio stycken femmor och tior för att försäkra mig om att det aldrig händer igen.

Och nu med eftertanke kan jag absolut tänka mig att sitta kvar och vänta tills Malins lektion är slut....
bäh.

Nu sitter jag här med en kopp kaffe och tar det lugnt. Det förtjänar jag.